HALLÅ HALLÅ!

Det här är försök nummer 92 :)

Ber om ursäkt för avsaknad av inlägg. Har haft världens bloggtorka OCH stressigt på nytt jobb. JAAA!!! Jag har faktiskt börjat jobba :)
Vikten har kommit lite i andra eller tredje hand (vilket märks, och vilket min så "trevliga" blivande exman påpekade under ett gräl (Vet du hur fet du egentligen är??? Fan vad jag skäms över dej...) Ja tack, jag vet. Men jag försöker göra någonting åt det :) (Och nej, jag är faktiskt inte arg över kommentaren, lite ledsen kanske, men mest road. Speciellt då den kom EFTER att jag varit på flera gympapass på gymmet :D )

Förra veckan spenderades på gymmet och den här veckan började med ett tafatt styrketränings försök. Gymmet jag går på har ett erbjudande om ett "MINUS 5" program, alltså gå ner 5 kilo på 6 veckor utmaning och det inkluderar föreläsningar om näring, mat, träning osv. Funderar på att haka på :)

För övrigt kommer jag att spontan blogga igen om mat, träning och vikt. Har siktet inställt på en halvmara i maj, om jag kommer i form tills dess så ska den avverkas :) God och glad fortsättning på er alla!

DÅ VAR DET DAGS IGEN :)

Hejsan alla glada!
Här snoras det för fulla muggar, så nån träning har det inte blivit av sedan halvmaran. Viljan finns dock, så jag längtar till att man slipper snyta hjärnan av sig var femte minut :)

Förra veckans söndag (10/10-2010) var vi på bröllop. Jag misslyckades lite med mitt mål om att komma in i klänningen, men jag hittade en outfit till slut :)

Idag ska vi på ett annat bröllop... Bruden har varit väldigt svår med vad man får och inte får ha på sig, så att komma i fin kjol, blus å kofta var inte populärt. Jag fick gräva i garderoben och lyckades till slut hitta en brun siden-aktig kreation att klämma mej in i. Dock har jag liiite för stora tuttar så jag kommer att ha en (eller fler) toppar under som håller bollarna på plats :D Men klänningen är i storlek 40!!! Jag fattar det inte. Stod å provade den i morse å var säker på att den va 42 eller 44. Minst. Men så kollar jag lappen å där står 40 :)

Har annars fått jobb. Tror jag. Men mer om det liiite senare. Nu ska det panikeras med kläder, frisyrer, sista-minuten-inköp såsom livsviktig mascara, handkräm... :)

Emil har sagt att han kommer att "måla mamma" inför bröllopet, så jag hoppas på en lika fin sminkning som när vi övade :D


Ha en härlig höst-lördag! :)

ESPOON RANTAMARATON

I söndags (12/9) sprang jag mitt livs tredje (i tävlingsbemärkelse) halvmarathon :)

Vi skulle hämta våra tävlingströjor och tidtagningschip på lördagen, MEN vi hann inte, så vi fick hämta dem på söndagen istället.

Jag hade tänkt ta revanch på A för att han vann mej på Midnattsloppet, men han blev förkyld så jag fick tävla ensam :( A har snorat hela veckan, sedan Midnattsloppet och jag har gjort allt för att inte bli sjuk. Emil fick feber på fredagen och jag kände mej trött och lite hängig på lördagen (kunde förstås ha berott på den sena utekvällen) ;)

På lördagen skaffade jag en pulsklocka, en Garmin Forerunner 305. Det var kärlek vid första klicken på power-knappen :D Jag har aldrig haft en pulsklocka förr när jag sprungit ett lopp. Jag köpte en riktigt billig pulsklocka en gång, men jag kom aldrig på hur man skulle använda den och jag fick inte pulsbandet att fungera så jag har bara sprungit/tränat på känsla. Min nya träningskompis skulle förstås med ut i löparspåret :) Fick panikskaffa ett par löpartights och strumpor på lördags kvällen, mina andra var tydligen borttappade/smutsiga och jag skulle inte ha hunnit få dem rena heller :(

Söndagsmorgonen började med en ordentlig frukost, nybakt bröd, havregrynsgröt, mjölk och banan. Mumma för själen och kroppen :)
Efter frukosten och klädtvätten (snabbtvättade nya kläderna så dom skulle bli mjuka och följsamma) var det dags att packa vattenbältet med vatten, mjölk, lite choklad och hemgjorda energistänger :)

A och Emil körde mej till tävlingsområdet och jag fick jogga ca 1 kilometer innan jag hittade startområdet. Bra uppvärmning.

Hann inte stå länge och vänta innan starten gick, var väldigt trångt i början, så det gick väldigt långsamt den första kilometern, sedan flöt det på bättre. Hade väldigt hög hastighet (för mej) och den första kilometern gick på 7:46min, andra kilometern på 8:05min, vid 3 kilometer fick klockan spunk och började räkna först vid ungefär 8 kilometer, men då hade jag ju sprungit över 8km medan klockan tyckte att jag var vid ungefär 4 kilometer... Vet inte vad jag ska tro på, enligt klockan tog det ca 42 minuter att springa 5 km, medan andra klockan sa 29minuter (vilket är ett personligt rekord). Jag litar på någonting där emellan :D

Tog det lugnt emellanåt och drack och åt och lyssnade på kroppen. Kände mej inte helt 100% så jag vågade inte ta i för mycket. 18 km gick på ungefär 02:52:37 och slutligen kom jag i mål på 03:21:00. Så min tid förbättrades med mer än 20 minuter från förra året och mer än 50 minuter från första året!!! Jag var INTE SIST!!! :D YAY!!! Och jag kom i mål med hela 9 minuter till godo innan målet skulle stängas, så jag var mer än lovligt glad :D

Hade ingen träningsvärk i benen efteråt och inte ont någonstans :) Axlarna var lite ömma dock men annars ingenting :) Om jag springer nästa år så vill jag bräcka 3-timmars gränsen :)

Bilden togs efter ca 15 kilometers löpning :) Fotografen skrattade åt min posering, jag var enligt honom den enda som orkade spexa till det lite under dagen :D Haha... Tycker mina ben ser så kurviga och smala ut på samma gång, underligt. Min hals däremot... ser ut som att jag inte har någon hals :D Fotografen låg på marken uppe på en liten kulle, vi sprang i uppförsbacke när bilden togs, så inte direkt den bästa vinkeln :D Så här glad var jag i alla fall åt att vi hade "endast" 6,1 km kvar :D

EN KVÄLL PÅ STAN

Mycket har det hänt igen, mitt tävlande för i år är över och jag kan igen koncentrera mej på att äta rätt och träna långsamt med effektivt :)

På fredags kvällen åkte jag och en kompis och firade hennes möhippa i centrum. Flera tjejer var inbjudna men ingen kunde plötsligt komma, så vi fick åka på tumanhand. Det var helt roligt, men lite nervöst. Bruden och jag är inte direkt bästisar, vi känner knappt varandra, så jag var nervös över många grejer. Kommer vi att hitta nåt gemensamt samtalsämne? Kommer vi att hålla sams under kvällen? Kommer hon att bli besviken när vi inte har aktiviteter planerade után bara går ut på ett par öl? Eller kommer hon att bli sur för att jag inte dricker alkohol?
Jag hade int behövt oroa mej, det gick riktigt bra :) Hade köpt lite möhippegrejer tidigare i veckan och hon hade på sig en tiara och lite annat smått å gott som fanns i möhippe-påsen :)
Vi gick till en pub som hon och hennes kille brukar gå på, det var riktigt mysigt :) Mest medelålders och plus 50-åringar, så vi som två unga tjejer; ena i tiara och andra för en gångs skull sminkad och fixad, fick ju många blickar, haha. Vårt borde omringades ganska hastigt av killar i olika åldrar och några trevliga damer i kanske 60-års åldern :)
Kändes lite underligt att bli utsatt för raggningsförsök, har inte upplevt det på år och dar :D En kille hade nog den konstigaste raggningsrepliken jag någonsin hört: "jo du tjejen, ska vi fara å springa du å jag, jag skulle behöva lite coaching?" Vet inte riktigt vart han ville komma med den meningen, i sängkammaren kanske? Men jag tackade artigt nej och fortsatte att dricka min coca cola :D

När klockan började visa lite väl mycket så tog vi bussen hemåt och gjorde en kort avstickare till en bar brevid brudens hem. Jag var så trött vid det laget att jag nästan somnade på toaletten :D Snäll som jag är så följde jag bruden hem (hela 100 meter ungefär) och höll henne sällskap medans hon rastade sin hund.
Väl hemma tog jag en lååång dusch och väckte A och pratade om kvällen.

Vi skrattade åt raggningsförsöken, men jag fick samtidigt sådär äckel-känslor. Alltså, jag är glad att jag får uppmärksamhet, det är alltid roligt om nån tycker man är snygg. Speciellt då man inte känt sig snygg sedan år ett och två innan man blev gravid och tjock. Men på nåt sätt har jag väldigt svårt att själv tycka att jag är snygg och förstår inte de som raggar på en. Och så känns det på nåt sätt som att jag gör nånting fel, jag är ju mamma å åtminstone för tillfället gift. Jag vill inte bli uppraggad och jag skulle aldrig följa med nån jag träffat på en bar hem, men jag kan väl inte hindra att människor kommer fram och pratar :)
Jaja, i alla fall fick jag bekräftat för mej själv att jag inte saknar barer och uteliv det minsta, däremot saknar jag gymmet :) Gymmet och jag= match made in heaven :)

MIDNATTSLOPPET-MIDNIGHT RUN!

Vet inte riktigt var jag ska börja :)

Lördagen gick åt till att försöka ta det lugnt och städa och tvätta som vanligt (lite panik med träningskläderna dock, märkte där tre tiden på eftermiddagen att vi inte hade några träningskläder :D ) Bra planering ;)


A fick springa en sväng till affären och köpa ett par strumpor åt mej (blev likadana strumpor som jag testade under sommaren, billigt). Tvättade ett par korta korta tights, en träningstopp, midnattloppets t-skjorta, långkalsonger å långtröja åt mej, A hade träningskläder som han kunde använda. Vi hade lite problem med att veta vad vi skulle ha på oss, det var kallt ute men de officiella träningströjorna vi fick från loppet (som man MÅSTE ha på sig) var minimala i storleken, magtröjor/pygméetröjor, så vi måste ha något under. Jag hittade ett skidunderställ i A:s garderob som jag tog under. I mörkret såg det ut som att jag hade ett par väldigt sexiga svarta tights och inte långkalsonger med kortare shorts ovanpå ;) Ni ser ju bilden ;) Vilken entré jag måste ha gjort på tävlingsområdet xD





På morgonen märkte vi att varken Emil eller jag hade någon mössa (dom har alla försvunnit under sommaren). Vad gör man? Jo, man tar fram lite restgarn och lite annat garn och stickar en mössa åt Emil (den blåa med gula öronlappar å gult monster) och en mössa åt mej, med gula ränder :) Lite lagom retro sådär :) Ja, på bilden har Emil inte öronlappar, eftersom jag hade begränsat med tid så stickades öronlapparna dit först på söndagen. På lördagskvällen fick han nöja sig med endast mössan :D




Min retromössa som fick många att vända på huvudet under loppet :D Eller om det var min häftiga outfit överlag? :)

Märkte senare att folk hade tagit till alla möjliga metoder för att hålla sig varma, så min långkalsongs outfit kanske blir mode så småningom? :D















Vi kom fram till tävlingsområdet ganska mycket i förtid och fick stå och hoppa tillsammans med några tusen andra tjejer och killar :) Vet inte vad som hände, men där och då så försvann min joggningslust helt och hållet. Blev nervös, trött, konstig i hela kroppen och fick världens sämsta attityd.
Kan ha varit att jag stötte på två personer jag helst bara vill glömma att jag någonsin känt, kan vara för att det var så kallt, kan vara för att det var så sent, kan vara för att jag plötsligt "måste" tävla mot A, kan ha varit vad som helst.

När startskottet gick försökte jag ignorera dålighetskänslorna och brände av i fullfart. 2,5 km avverkades på 15 minuter, vilket betyder ca 6 minuter per kilometer (var snabbare än A här!) men sen så kom första uppförsbacken och plötsligt blev allting väääldigt tungt. Saktade ner farten och blev omsprungen av flera (hade i början sprungit om från ca mitten av klungan till en av de främsta). Vid ca 4km var första vätskekontrollen och jag orkade till 5km på en dålig tid för mej, men helt okej tid annars, 41min. De sista 5 kilometrarna var som bly i hjärtat och sinnet och jag tog mej i mål på 1h 29 minuter, vilket är verkligen i sämsta laget för mej :( Men men, jag tog mej i mål, jag klarade av loppet och under 1:30 ;) A kom i mål på 59 minuter den skiten. Jag hade tänkt spöa honom big time, eftersom han inte tränat löpning nästan alls på ett år, men min attityd och ork tog slut och jag fick nöja mej med att spöa honom i 2,5 kilometer istället :D Bättre det än ingenting. Det som är skönt i alla fall är att jag inte har det minsta träningsvärk :) Fick lite ont i benet efter att Emil kört sina små tår i vaderna på mej :D Men annars ingenting :)

Om man bortser skithumöret så var det underbart! Bra musik längs vägen, härlig strandrutt så gått som hela vägen, man sprang förbi hamnar, stora, fina, gamla båtar/fartyg, hus, kyrkor... Vid ca 5km:s kontrollen var det lite disco-känsla. Blinkande ljus, pumpande musik och hejande folk :) I Obervatorieparken (väldigt brant uppförsbacke till toppen och likadant neråt) spelade ett gäng glada gubbar väldigt svängig musik. Hela nerförsbacken var kantad med marshaller (levande ljus) och hejande människor. Mitt i centrum i en park sprang man under ett tak av reflexer så det såg ut som stjärnhimmel och efter det möttes man av en medryckande sambaorkester med trummande killar och dansande samba-tjejer. Folk hade orkat komma ut och stod och hejade och peppade hela vägen :) Vid sista vätskekontrollen stod små barn och delade ut muggar med vatten till de tävlande :) Man blev lite aaaw i hjärtat och mitt dåliga humör försvann åtminstone för en stund.
Vet inte vad det är med tävlingars sista kilometer. Slår vad om att dom fuskar med första kilometer skylten (den kommer alltid nästan genast efter starten), kanske för att man ska tro att man är supersnabb och öka öka öka. Men mellan 9 och 10 kilometer var det minst 3 kilometer emellan ;) Hur jag än ökade så var sista kilometern seeeg :) Till slut var jag ändå framme, kunde pusta ut och vingla till bilen och fundera på ifall jag borde in på sjukhus och återställa vätskebalansen.
Tog en dusch hemma och svimmade nästan i badkaret, svarta fläckar dansade i ögonen och allt surrade och snurrade. Fick dock vinglat ner i sängen tillsammans med en flaska vatten och smärtstillande (hade migrän också på kommande så huvudet bultade). Vaknade på morgonen och hade inga känningar av loppet :) Söndagen tillbringades vilandes och med lite hälsosammare pizza :)

På söndagen (12.9) kommer jag att delta i halvmarathon om jag inte blir sjuk, har lite känningar i halsen och näsan. Försöker ignorera det nu, men om jag är sjuk på helgen så blir löpningen inte av :(
En annan grej, ni kanske har märkt att bloggen har varit väldigt dåligt uppdaterad på sistone, har haft MASSOR att göra, så jag har helt enkelt inte hunnit, men jag kämpar med maten varje dag :) Kommer inte att väga mej (officiellt) nu på ett par veckor, marathon-maten får vara lite extra kaloririk och jag kommer att gå upp några kilo nu medans jag laddat/laddar till Midnattsloppet och halvmarathon :/ Sen blir det vägning igen som vanligt :)

Ha en skön måndag allihopa! :)

IDAG GÄLLER DET!

Priset för min impulsivitet kommer att kosta mej ett 10 kilometers lopp ikväll, det är dags för Midnight Run Helsinki :) Blir kul å se hur det går med tanke på att jag inte har varit ute och joggat på länge (däremot har armarna och ryggen tränats med allt tvättlyftande och barnskötande ;) )

Men jag tror och hoppas att det kommer att gå bra, ibland behöver man lite paus för att orka satsa helhjärtat igen. Visst är kondition en färskvara, men igår provade jag att jogga lite i uppförsbacke, med vanliga kläder och vandringsskor (ni vet, tunga klumpiga dojjor) och skranglig barnvagn och jag orkade riktigt bra :) Men får se om jag orkar riktigt bra i kväll. Bävar nog lite inför 10 kilometer i mörker inne i centrum och allt möjligt :)

DAG 62 Fredagen 3/9 2010

Fick paniktvätta ett par byxor åt mej så att Emil, jag och Em kunde åka iväg till Habitare på hem-design-och-formgivnings mässa :) Fast byxorna var inte det enda som blev panik igår. PÅ morgonen märkte jag att brödlådan ekade tom. Och gröten var slut och vår enda sked i disken. SÅ, vad gör man? Jo, det som jag gjort nästan varje morgon, slänger ihop en snabbdeg utan mått och slänger in deggrejerna i ugnen och kallar dem smörgåsaar :) Rågmjölet var slut så vi fick lite onyttigare vetebröd istället :D Inte för att Emil hade något emot det ;)

Sen skulle vi egentligen ta en buss som går nästan från dörr till dörr, men jag hade glömt å kolla tidtabellen. Den bussen slutar gå när rusningen är över och tas in då rusningen börjar. Dvs första turerna mellan 6 och 9 på morgonen och andra turerna mellan 15 och 17 på eftermiddagen. Alltså hade vi inget annat val än att ta bussen in till Kampen (Helsingfors största busscentral), promenera därifrån ca 1km till Järnvägstorget (ni som varit i Helsingfors har kanske sett dom där enorma stengubbarna där utanför?), ta tåget till Böle och promenera därifrån ca 1km till Mässcentret. 2km promenad låter väl inte långt för en som springer halvmaror, men med skranglig barnvagn i ryggmördar-tempo så blir det vääldigt långt :) Jag kan inte gå långsamt. Det börjar värka i ben, höfter, rumpa och korsryggen. Kanske jag vaggar för mycket när jag går så det tar på muskler jag inte använder vid joggning? :D

Mässan var riktigt rolig och väldigt inspirerande. Fick många nya idér till indredning här hemma :)

DAGENS MAT:

Frukost 08:00 panikbakade brödklumpar eftersom brödlådan ekade tom

Lunch 12:00 nachos och ett litet glas Coca-Cola på mässan
Mellanmål 15:00 rostat bröd med lite blåmögelost
Kvällen: lite fredagsgodis i form av choklad och lite mer Coca-Cola
Motion: spring till bussen, promenad i stan och promenad hela förmiddagen på mässcentret

BELÖNINGAR

Under en viktnedgång, oberoende av om det är 5 eller 50 (eller mer) kilon man ska gå ner, så ska man komma ihåg att belöna sig själv.
En del kan tycka att om man låtit sig själv förfalla och bli så fet så ska man väl inte belönas för att man blir "normal". Där är jag kraftigt emot, jag tror inte att majoriteten av alla överviktiga VÄLJER att vara feta, klumpiga och ha problem med hälsan etc. På samma sätt som anorexi patienter belönas när de lär sig äta, ska också överviktiga belönas när de lär sig äta rätt.

Det som så många viktresande gör "fel" är att belöna sig själv med mat/godis. Absolut tycker jag att man ska få gotta sig (läs gamla inlägg) och att det är tillåtet med "finare" middagar ibland. Men jag gillar inte riktigt tanken på att man ska gå ner i vikt och sedan belönas med frosseri. En liten chokladkaka=okej, men ja, ni fattar :) Dessutom så hålls ju inte mat kvar, alltså om man belönar sig själv med ex. choklad, så finns chokladen inte där varje dag som en liten påminnelse om hur långt man kommit och hur duktig man varit :) Men om man ex belönar sig själv med en ny film, klädesplagg, smycke... så kan man se det varje dag och på så sätt påminnas om hur duktig man har varit och motivera sig själv att orka fortsätta :)

Jag har lagt upp en lång lista på grejer som jag vill ha/vill göra. För varje minskat 3kg så belönas jag med någon sak som står på listan. De allra dyraste och finaste grejerna finns långt ner på listan och får alltså inte skaffas förrän jag ligger på den vikten.
T.ex vid minus 3 kilo (111,3kg) fick jag 1 platta till mitt Nomination smycke. Vid minus 15kg (99,3kg) fick jag en väska från Guess osv.
Listan hjälper förutom att motivera mej framåt (vem vill väl inte ha en renovering hemma, större TV, resor osv) också att se hur långt jag redan HAR kommit på min viktresa.

När jag skrev listan i januari 2009 hade jag aldrig kunnat tro att jag faktiskt en dag skulle få kryssa över "minus 20kg" och därmed få lov att införskaffa en liten rosa mini laptop som går att ha med i skolan :)

Fundera själva på saker som ni verkligen skulle vilja ha, men som ni inte vill skaffa bara för att. Jag har ju ganska mycket att gå ner, men också ganska täta målgodisbitar, man behöver inte belöna sig för varje kilo man går ner, det går riktigt bra att belöna sig vart femte eller vart tionde kilo och istället skaffa någonting dyrare.
Även om ni aldrig kommer att skaffa sakerna som står på listan, så skriv listan ändå. Vem vet, kanske ni inte skaffar resor och smycken just idag, men kanske ni en gång i livet får vara där i Italien iklädd i era finaste juveler, körandes en Ferrari, känna er som filmstjärnor och minnas hur motiverande er lista var ;)