På fredags kvällen åkte jag och en kompis och firade hennes möhippa i centrum. Flera tjejer var inbjudna men ingen kunde plötsligt komma, så vi fick åka på tumanhand. Det var helt roligt, men lite nervöst. Bruden och jag är inte direkt bästisar, vi känner knappt varandra, så jag var nervös över många grejer. Kommer vi att hitta nåt gemensamt samtalsämne? Kommer vi att hålla sams under kvällen? Kommer hon att bli besviken när vi inte har aktiviteter planerade után bara går ut på ett par öl? Eller kommer hon att bli sur för att jag inte dricker alkohol?
Jag hade int behövt oroa mej, det gick riktigt bra :) Hade köpt lite möhippegrejer tidigare i veckan och hon hade på sig en tiara och lite annat smått å gott som fanns i möhippe-påsen :)
Vi gick till en pub som hon och hennes kille brukar gå på, det var riktigt mysigt :) Mest medelålders och plus 50-åringar, så vi som två unga tjejer; ena i tiara och andra för en gångs skull sminkad och fixad, fick ju många blickar, haha. Vårt borde omringades ganska hastigt av killar i olika åldrar och några trevliga damer i kanske 60-års åldern :)
Kändes lite underligt att bli utsatt för raggningsförsök, har inte upplevt det på år och dar :D En kille hade nog den konstigaste raggningsrepliken jag någonsin hört: "jo du tjejen, ska vi fara å springa du å jag, jag skulle behöva lite coaching?" Vet inte riktigt vart han ville komma med den meningen, i sängkammaren kanske? Men jag tackade artigt nej och fortsatte att dricka min coca cola :D
När klockan började visa lite väl mycket så tog vi bussen hemåt och gjorde en kort avstickare till en bar brevid brudens hem. Jag var så trött vid det laget att jag nästan somnade på toaletten :D Snäll som jag är så följde jag bruden hem (hela 100 meter ungefär) och höll henne sällskap medans hon rastade sin hund.
Väl hemma tog jag en lååång dusch och väckte A och pratade om kvällen.
Vi skrattade åt raggningsförsöken, men jag fick samtidigt sådär äckel-känslor. Alltså, jag är glad att jag får uppmärksamhet, det är alltid roligt om nån tycker man är snygg. Speciellt då man inte känt sig snygg sedan år ett och två innan man blev gravid och tjock. Men på nåt sätt har jag väldigt svårt att själv tycka att jag är snygg och förstår inte de som raggar på en. Och så känns det på nåt sätt som att jag gör nånting fel, jag är ju mamma å åtminstone för tillfället gift. Jag vill inte bli uppraggad och jag skulle aldrig följa med nån jag träffat på en bar hem, men jag kan väl inte hindra att människor kommer fram och pratar :)
Jaja, i alla fall fick jag bekräftat för mej själv att jag inte saknar barer och uteliv det minsta, däremot saknar jag gymmet :) Gymmet och jag= match made in heaven :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar