DAG 16(356)-TISDAG OCH BEGRAVNING

Det snöar så det är helt galet. Och idag är det min farmors begravning.

Vi skulle vakna tidigt, ducha, äta frukost och klä oss och i lugn och ro åka till mina föräldrar och sedan vidare till kapellet.
Observera S K U L L E.
Det blev inte så.

Emil sover då när han känner för det och har absolut inga bestämda tider för att gå å sova eller vakna. Så varje natt är som rysk roulett. Lita aldrig på att få sova en hel natt, likaså lita aldrig på att Emil kommer att vakna en viss tid. När som helst ändras dygnsrytmen.
Vi vaknade först efter klockan nio (skulle vara hos mina föräldrar vid tio). Panik duschning, panik frukost för Emil, panik promenad med hunden, panik framgrävning av bilen som blivit helt igensnöad under natten, panik körning till mina föräldrar. Där tog det stopp. Trafiken var kaos.
Inga bilar rörde sig någonstans, det var sådan snöyra baklyktorna på bilen framför syntes inte. Vindrutetorkarna fick jobba extra (utan löneförhöjning), gasfoten fick kramp och bromsen for på vintersemester till södern. Trevlig bilresa med andra ord.
När vi äntligen kom fram (vi körde nästan vilse i snöyran före vi kom fram) så blev det panikavlastning av bilen, byte av chaufför och så bar det av mot restaurangen där Minnesstunden skulle hållas. Mamma, Emil och jag dekorerade borden med blommor och en servitris trodde att Emil var mammas barn och att Eml och jag var syskon :D Sedan körde vi till Johanneskyrkan för en snabbgenomgång av sången jag skulle sjunga.
Väl framme fick jag och Emil å mamma sitta en stund på en Gudstjänst innan vi var ensamma med kantorn (som lyckades köra ett Chris Angel-trick och försvinna). Jag träffade kantorn ungefär en halvtimme innan begravningen och vi hann öva så mycket att jag gav mina noter åt kantorn och så sjöng vi en gång igenom stycket. Lite ändringar, bestämmelser och utredningar senare övade vi styckt en halv gång och så måste vi fara iväg till kapellet.
Jag ställer mej aldrig upp på scenen innan jag kan ett stycke helt och känner mej helt okej och bekväm med det. Gissa om jag kände mej bekväm med flunssa, snuva, hosta och sjuk hals och så en låt som jag hunnit öva en och en halv gång tillsammans med den som skall ackompanjera mej?
Begravningen var kort men fin. Jag ville sjunga i början för att sedan eventuellt kunna gråta i fred utan att behöva värna om rösten. (Man kan inte gråta och sjunga, det funkar inte alls.) Men någon bättre vetande hade placerat mej direkt efter jordfästningen (efter att prästen förklarat att den döda är död och allt det där om himmel och jord och sorgen). Väldigt trevlig placering. NOT!
Nå, jag höl mej i skinnet och såg på Emil hela tiden som spexade så jag inte skulle bli alltför känslosam. Sången gick bra, jag var i alla fall jätte nöjd. Sjöng "Memory" från musikalen Cats (skrevs av Andrew Lloyd Webber) och var min farmors absolut favorit låt i hela världen. Fick en massa tack och beröm efteråt :) Sådant är alltid välkommet ;)

Efter begravningen var det nedläggning av urnan och så Minnesstund på en restaurang. (Mamma och Emil och jag var in till restaurangen tidigare och dekorerade med blommor. ) Det var en ganska stillsam tillställning, helt okej mat (smörgåsar med lax och kött, kakor och kaffe).

Vi kände att vi behövde lite paus från allt det svarta så när gästerna började åka hemåt så for A, Emil och jag till Novitas garnaffär. Handlade lite garn och så for vi till mina föräldrar, bytte kläder, hämtade Nemi och åkte hem.

Nu-> SOVA!

DAG 15(355)-MÅNDAG=SNÖ!!!

ÄNTLIGEN SNÖAR DET!!!

Hoppas V E R K L I G E N att vi får en vit jul i år!!! :) Både Nemi och Emil älskar allt det vita fluff som ramlat ner från himlen :)

Kälke någon?

DAG 13 (353)-SLAPP PÅ EN LÖRDAG!

Go kväll!

Som rubriken antyder har det varit en slapp, men ack så skön lördag :) Ibland behöver man bara få pausa lite :)

DAG 12 (352)-SJÄLARENING OCH JULSTÄDNING

Hejsan!

Har haft en liten paus nu, datorn kraschade och Emil å jag har varit sjuka (är fortfarande) :(
Maten har det inte gått så bra med, har blivit mest smörgåsar och lite glass eller frysta bär (bra för halsen och man orkar inte laga mat när man är sjuk :( ) Vi har beslutat med Andreas att försöka kontrollera inköpen lite bättre... :) Alltid någonting :) Motion har det blivit i form av pulkadragning. Emil älskar att åka pulka och eftersom Nemi inte vill dra honom så måste jag göra det :D Provade faktiskt en dag att låta Nemi dra honom, det gick bra, tills Nemi satte av i fullfart :/

Har städat och håller på att möblera lite om här hemma. Storstädning på gång, så mycket skit som ska bort! :) Känns rent och fräscht när man får kasta bort saker som man inte gör (gjort) någonting med. Alla gamla papper och vykort och dagböcker å allt möjligt... Samlar bara damm och aldrig använder man dem heller. Rensar på sät och vis själen också-när det är rent och snyggt så blir man ren i själen :)

Igår hämtade Emil å Nemi å jag en gran. Den är precis lagom stor (liten) och får barra i sitt lilla hörn i vardagsrummet :) Doftar (l)ju(v)ligt av gran här hemma :) *hih* Sedan klädde Emil å jag den, vi har inte så mycket granpynt så det blev en kanelstång i toppen, lite ljus å så några filthjärtan :)

Har tvättat en massa tvätt, fattar inte hur tre personer kan producera 10 byklass med tvätt på 2 veckor? Är som att vi aldrig tvättar, å det vet jag att vi gör... Tvättar 1-3 byklass per dag liksom... Huhhuh...

Igår var min kusin här och fixade en kalender åt farfar i julklapp, det kommer att bli skitbra :) Vi hittade bilder på mina å hennes föräldrar från 70-talet och 80-talet :D Hahha!!!

DAGENS MAT:
Morgonmål: Malax limpa med ost och skinka
Lunch: En liten fryspizza (ja, inte precis den bästa bantningsmaten, MEN det enda vi har i frysen för tillfället...)
Middag: Kyckling, wokgrönsaker, couscous och en massa kryddor (lite á la indiskt). Glass till efterrätt givetsvis ;)

DAG 7 (347)-LUCIA!

Vilken morgon :D

Vaknade klockan 05:30 (somnade ju först efter midnatt nångång). Klädde mej i tomtekläder å så iväg till Barnkliniken för att lussa åt små patienter.

Vår handledare hade sagt att skolan skulle bjuda på luciadräkter men att man fick ha egna tomtekläder om man ville. Jag tog tomtekläder med för säkerhetsskull. BRA DET! Nämnligen alla luciadräkter var i storlek XXXS!!! HUR kan man göra så!? För det första tillverkarna, slog det dem aldrig att också vi lite större vill lussa nångång? Å skolan, det finns elever i en massa olika storlekar och former. Också de smalaste personerna i luciatåget hade svårigheter att dra på sig luciadräkterna. Å dom tjejerna är på gränsen till för smala. Så ni kan ju tänka er att dom var små dom där förbaskade dräkterna :(
Jag var så glad att jag litade på min instinkt och tog med mej egna kläder, hade en en rödvitrandig kjol, röda strumpbyxor, grå tröja, tomteluva och lykta. Behövde alltså inte kämpa med en omöjlig dräkt och känna mej fet och ful, kunde i lugn och ro njuta av att sjunga julsånger och sprida glädje åt de små barnen och deras familjer :)

Det var både stämningfullt och hemskt när vi lussade. Det fanns riktigt nyfödda som låg kopplade till maskiner och slangar och deras föräldrar som satt brevid och grät när vi sjöng. Vi såg cancersjuka barn, barn med organtransplantationer, barn med amputerade ben/händer, barn som hade svårt att andas och hade åkt hela natten med ambulans och in på akuten. Barn som var döende, barn som hade blivit friska men som var där på kontroll. Föräldrar som sov på golven brevid sina sjuka barn, föräldrar som grät, skrattade, bara stod där med sina barn i famnen. Det kändes som att man hade velat krama om dem alla och bara sagt att det kommer att bli bra.

Jag hade en sådan olustig stämning hela morgonen efter lussandet. Tänkte på Emil och på om någonting skulle hända honom. Han har ju varit intagen på sjukhus en gång som följd av en kraftig masjuka där han blev riktigt illa däran (uttorkning p.g.a. flera dagar spyende, diaréenade och nästintill obefintligt vätskeintag). Men med dropp och itvingande av mat och vätska blev han sakta men säkert bättre. Vi fick åka hem efter en skrämmande och påfrestande helg på sjukhus. Jag kan bara föreställa mej hur det känns att sova flera veckor, månader, kanske år på en madrass på sjukhus. Vi har en bekant familj som har ett barn som har ett hål i hjärtat. Pojken har blivit opererad flera gånger och familjen är vana vid sjukhusmiljöer och långa väntetider och ovisshet. Jag lyfter verkligen hatten för de familjer som har sjuka barn och som orkat stiga upp varje dag och sköta om sitt liv och sina eventuella andra barn. Ni är starka!

På kvällen åkte jag iväg till en klasskompis och beundrade hennes nya bebisar :) (Hon har precis blivit mamma åt två små schäfervalpar, Chico och Rocky :) ) Dom är bröder och helt underbart ljuvliga :D Mamma-genen vaknade till liv direkt, mina hormoner och ägg började dansa tango :D

DAGENS MAT:
Morgonmål: rågbröd med ost
Lunch: hemlagade "tacos" med maletköttsås och grönsaker
Middag: resten av de hemlagade "tacosen" och köttsåsen med grönsakerna
Snacks: en chokladbit och 2 kex hos S.

DAG 6 (346)- STUDIOONSPELNING & TJEJKVÄLL!

Gomårrån!

Hann inte skriva igår, så skriver tidigt idag i stället :)
Idag (igår) spelade vi in låtar i en studio. Jag spelade pianokompet hemma å så sången i studion, blev inte riktigt nöjd, rösten lydde inte helt, men får ta å försöka mixa ihop det till någonting eller så boka ny studiotid :)

Efter inspelningen for A å jag å shoppade lite. Hittade skitsnygga skor :) 2 par, men det ena paret ska jag lämna tillbaka för dom var inte så fina som i affären, passade helt enkelt inte med någonting som jag har här hemma :( Synd, har alltid velat ha sådana skor. http://dinsko.fi/Naiset/Mallit/Saappaat?art=249037&page=2&sort=i_but_dat%20DESC (skorna jag returnerade). Hittade ingen bild på skorna jag köpte, får ta å fotografera dem bara jag hinner :)

Vi köpte hem batonger från Subway, dom har ganska bra utbud för "bantare". Emil å mormor fick också varsin batong :) Emils innehöll bara ost och skinka :D

På kvällen bar det av på tjejkväll för min å Emils del :) Vi hade kul, åt ostar och frukter och dippade grönsaker och skvallrade med kompisar som jag känt sedan högstadiet :)

DAGENS MAT:
Morgonmål: rådbröd med skinka
Lunch: Kycklingbatong från Subway (utan sås och utan olivolja)
Middag: ost, kex, frukter och grönsaker med dipp
Motion: SHOPPING!!! :D

DAG 5 (345)-TENTAMEN!

Urk!

Har haft 2 tentor idag, eller egentligen 3, men de 2 första var under samma tillfälle... Huhhuh... Blir intressant å se ifall man blev godkänd eller inte.
Har suttit i skolan idag från klockan 09:00 (några minuter för senad...) till klockan 15:45 ungefär, å det enda jag gjort är att skriva 3 tenter, äta några smörgåsar, shoppa med mamma på hennes lunchpaus, börja sticka på en mössa/halsduk, springa i butiker, printa ut en M A S S A skolpapper (ca 100 sidor), köpt nytt kopieringskort eftersom mitt gamla tydligen var använt och inte ville skriva ut mina 100 sidor om psykiatri, köra hem, se på TV och sedan spela in musik på datorn som skall has som grund för morgondagens studioinspelning.
Blir galen (på mej själv) när man får ta om en låt som är 7 sidor lång bara för att typ sista taktens sista ton blir fel... Å när man tar om så går det naturligtvs fel någon annanstans :( Muuu!
Dessutom är ögonen på någon annan planet och vägrar samarbeta med mej :( V Ä N T A R på ögonläkarbesöket! Hoppas på H J Ä L P ! ! ! ! !

DAGENS MAT:
Morgonmål: rågbröd, sallad, en skiva brieost och gurka.
Lunch: två smörgåsar på skolan, en iskaffe, en fettfri joghurt och en läsk (jag veeet, men jag hann inte till lunchserveringen :( )
Middag: samma som igår, dvs höna med couscous, oliver, soltorkade tomater och vatten.
Snack: lite choklad och lite godis (lite=några bitar) under tenterna :(
Motion: en massa gående och springande upp och ner för trappor :)

DAG 4 (344)- TENTLÄSNING

Har varit en slapp morgon idag, borde ha klivit upp för länge sedan och läst på morgondagens tenter, men har i stället myst i sängen med en bra bok :) (det behövdes också)

Vägde mej idag, -0,5KG från igår, så just nu väger jag 100,4KG!!! Minus 1,4 KG på 3 dagar, det är bara för bra :) Känns så otroligt skönt att det är på väg neråt. Hoppas på att hinna komma till ungefär 97KG till julen, får ligga i hårdträning nu ;)

Igår köpte jag en ny kudde, för 88€, S V I N D Y R T ! men behövdes verkligen!!! Min nacke och min rygg håller på att ta livet av mej, sjukt hela tiden och trots massage och varma bad och stretching gör det ändå ont och känns stelt :( Hoppas att griskudden (svindyra kudden) skall ge nånslags första hjälp :)

På tal om svinkuddar och grisar, ni har säkert alla följt med debatterna om svininfluenssan i världen, vaccinationer och så vidare. Vad är er åsikt?

Personligen har jag inte vaccinerat mej och vet inte om jag kommer att göra det heller. Jag kommer inte att låta Emil vaccineras, eftersom jag inte vill utsätta honom för ett vaccin som inte testats under en lång period. Men samtidigt känns det svårt att bestämma sej för vad som är det rätta. Vaccinera eller inte? Och vem är jag att bestämma över en annan människas vaccineringar? Okej, Emil är minderårig, bara 2 jordsnurr gammal, men har åsikter och känslor för det... Känns svårt att bestämma.

Borde läsa en bok till en engelska kurs också, förutom alla tenter vi har på kommande. Oj oj oj... Och så är det ögonläkare på måndagen, och jag önskar så klart att det Ä N T L I G E N kommer fram vad jag lider av.

DAGENS MAT:

Morgonmål: Rågbröd med sallad, skinka, gurka och 2dl apelsinjuice.
Lunch: tonfiskröra (naturelljoghurt, kryddor och tonfisk), soltorkade tomater, gurka oliver och avocado och vatten.
Middag: höna (kyckling) med couscous, naturell joghurt, oliver och soltorkade tomater och vatten.
Mellis: naturelljoghurt och blåbär.
Snacks: 4 chokladbitar och några minikokosbollar (snart är dom slut så kan man ta godispaus ;) )
Motion: promenad och tyngdlyftning i form av bärande av matkasse och 12,5kilo 2-åring.. TUNGT!

DAG 3 (343) BAJSDAG! :(

S U C K!

Dagen har varit en enda bajsdag. Både ur matsynvinkel och annars också.

Min farmor dog i morse, 9.12.2009 klockan 03:18, *tyst minut* Det känns så konstigt att hon är borta. Hon var en person med en väldigt stark personlighet och jag tror att alla som träffade henne minns henne. Hon hann med att föda två barn, se fem barnbarn växa upp och fick dessutom se ett barnbarnsbarn innan hon dog. Hon var en väldigt djurkär människa och älskade hundar :) Alla har vi våra brister, så också hon, men vi kommer att minnas de fina stunderna med henne, hennes brunaskåp (där det förvarades godis och choklad) och hennes matsal där det avnjöts en hel del köttbullar och kakor under de åren vi fick med henne. Tack farmor för alla gemensamma år, hoppas du har det bra där du är nu! :)

Åkte till skolan idag, kom för sent, stressade dit, kolliderade nästan bilen, för att slutligen sitta på lektionen i 10 minuter och sedan få höra att dagen slutar där-jag stressade alltså i onödan! :( Kunde i stället ha blivit hemma och gjort läxor, läst på tenter eller hjälpt till med begravningen.

Åkte sedan en sväng till min farfar och höll honom och några släktingar sällskap. Efter det via min favoritbutik- Novita, lite nya garn i härliga färger, efter Emil på dagiset, köpa ny kudde-min nacke och rygg tar död på mej snart :( Å så i väg efter A. Emil och jag hann med ett snabbt café-besök.

DAGENS MAT:

Morgonmål: 2 skivor rågbröd med sallad, skinka och brieost, 2dl apelsinjuice

Lunch: 3 knackkorvar och en ½bulle (vi delade med Emil på caféet.

Middag: en grekisksallad och en ostburgare på McDonalds, hemgjord blåbärskvarg (fettfritt!)

Motion: nä, men har gått alla trappor som kommit emot idag :/

PÅ TAL OM INGENTING :)

Jag gillar att fotografera och att stå modell, men jag hatar att andra tar bilder på mej på fester eller annars bara. Jag skulle gärna stå modell, men då vill jag veta att jag ser bra ut...

Såg de foton som A tog på mej idag på julfesten. Det var H E M S K T att se! :( Ser ut som att mina ben väller i jeansen och tröjan hade åkt ner och blottade en fet hals (eller ja, hals har jag inte så en fettklump där halsen skall vara), feta armar och helt enkelt en ledsen människa. Inte kul.

För ett par veckor sedan köpte vi en ny digitalkamera. Vi var ute och promenerade och fotograferade i flera timmar- S K I T K U L ! :)

Idag har jag mätt mej så ni ska få en bild av hur stor jag är :D Något fotografi bjuder jag inte på än ;)

MINA STRATEGISKA MÅTT: (det med rött är från januari då jag började min viktresa)

Midjan där det är som smalast: 115cm 97cm

Midja där det är som fetast (över lovehandlesen och naveln): 132cm 118cm

Stussen (rumpan):125cm 118cm

Byst (över brösten): 118cm 110cm

Byst (under brösten): 100cm 92cm

Arm (mitt på överarmen): 42cm 37cm

Lår (mitt på): 69cm 58cm

Halsen: ca 40cm 35cm

Handled: ca 17cm 15cm

Jag ser och ni ser ju att det HAR försvunnit centimetrar, ändå tycker jag att det inte märks på foto :(

DAG 2 (342) JULFEST!

Åh vilken morgon!

Emils dagis hade julfest i morse, klockan 07:30 och jag skulle vakna 04:30 för att hinna stryka kläder, dusch, packa skolväskan och fixa morgonmål... Jo, det gick inte alls. Vi vaknade 06:50 och fick ju såklart världens panik. Upp med alla (tack å lov var Emil vaken redan!) A sprang ut med hunden, jag klädde en ilsken sömndrucken 2-åring, Emil å A for efter bilen, jag tog en extremt snabb dusch och klädde mej som hastigast. Sen bar det av till dagiset i full fart.

Väl framme tog det (minst) 10 minuter innan alla barn var samlade och julfesten började. Julfesten var lite annorlunda i år, det var bara de minsta barnen som deltog och julfesten gick ut på att barnen i tur ordning följde efter en ängel (utklädd dagistjej/personal) genom en spiral (som var gjord av granris på golvet i salen) och så fick barnen tända ett ljus som lades på spiralens yttre kant. I bakgrunden spelades Gregoriansk "kloster" musik. Det var stämningsfullt och fint, men barnen var kanske lite för unga för att uppskatta en sådan tillställning. På ett sätt hade det varit roligare om de hade sjungit en julsång och spelat några instrument och haft fast allsång med rörelser eller så.

Efteråt blev det glögg och pepparkakor som barnen hade bakat dagen innan. Jag avstod från både glöggen och pepparkakorna. (Måste ju tänka på allt VIKTigt ;) )
Emil delade ut julklappar åt dagistanterna (dynvar där det stod på finska "Vackra drömmar, NAMN :)" )
När A och jag skulle fara blev Emil riktigt ledsen :( Hoppas han blev gladare sen :)

Blev ingen skola för mej idag, orkade helt enkelt inte och hade världens huvudvärk efter julfesten :( Blir att fara hem och försöka läsa på tenten.

Vägde mej idag, vågen visade på 101,4KG! Så MINUS 0,4KG på en dag :) YAY!!!

MATEN IDAG:

Morgonmål: 2 skivor rågbröd, med sallad, skinka och en liten skiva brieost, 2dl apelsinjuice.


Lunch: tonfiskröra (tonfisk, naturell joghurt och kryddor), avocado och vatten.
Middag: uteblev på grund av trötthet...
Mellanmål: päron och några minikokosbollar från dagisgodiset :( Fyyy mej.
Motion: promenad

DAG1

Hej!

När jag vaknade i morse var jag inte beredd på att än en gång ta i tu med vikten. Jag har egentligen inte alls den motivation som krävs. Men jag skall göra mitt bästa. Jag vet ju hur bra jag mår bara jag kommer igång :)

Egentligen är det dag 341, men eftersom det är nystart för mej idag, så firar jag med att nollställa dagsmätaren :D

Här är min metod:
Jag skall äta frukost, lunch, middag, mellanmål och jag ska motionera. Jag skall försöka minska på godis och annat sött/salt till lördagar. Motionen skall jag försöka ta in sakta men säkert, nu i början blir det nog mest promenader. Jag tänker inte lämna bort någonting, men jag tänker inte heller stå och försvara att jag ibland kommer att gotta mej :) Men jag skall inte göra gottandet till en vana. Jag har en 2-årig son och jag vill inte att han skall bli ett likadant sockermonster som morsan sin :D
Min man och jag är halvmaratonare (ja, faktiskt, fast jag väger 100+, 101,8 närmare bestämt). I september sprang jag halvmaraton (21,5km på 3timmar och 40 minuter, 30minuter bättre än förra året :) ).
Jag tycker om att jogga och hopppas på att joggningen skall bli en del av min vardag igen.

MATEN IDAG:
Morgonmål: ingenting, hann inte då jag förde Emil till dagiset och sedan har jag diskat och läst en bok :)
Lunch: höna (strimlor), sallad, naturell joghurt (hällde över kycklingen), en bit fetaost.
Mellanmål: en liten kokosboll (arma dagar då dagiset skulle sälja godis lagom till julen ;) ), en trip (saft) och 2 chokladbitar.
Middag: en pizzaslice (vi firar att A har blivit en nybakad och (ÄNTLIGEN KLAR) diplomingenjör!!! :) Lite apelsinjuice drack vi till maten.
Motion: promenad till dagiset och från dagiset till affären, så totalt ungefär 3km i maklig takt :D Skall försöka dra med A ut på kvälspromenad :)
Okej, det blev pizza till mat, men hey, det ska inte bli en vana ;) Snart är dag 1 avklarad oh det gick nog lättare än trott (kanske för att jag inte var beredd på att den skulle komma :D )
Ha en skön kväll!

GAMMALT INLÄGG

"torsdag, april 02, 2009

MEN HUR BLEV DET SÅ HÄR!?
Hej på er!
Vi har säkert alla nångång stått och dragit oss själva i magen framför spegeln och våndats över synen. Jag gör det varje morgon, drar mej i magkorvarna och frågar mej själv 'Men hur sjutton blev det så här!?' Svar på den frågan är (hur mycket jag än intalat mej själv att så är det inte alls) en graviditet, otillräckligt med motion och en massa godis, pizza och annan snabbmat. Jag är en ung tjej på 24 år, som fick ett barn för precis 1,5 år sedan. Och förutom barnet fick jag även en hel del pluskilon som envist sitter kvar. Den 1.1.2009 bestämde jag mej för att (ännu en gång) börja någon diet. Jag var olyckligt medveten om att 114,3 kilo till 162cm inte är någon höjdare i BMI värdet. Dessutom var jag skeptisk inställd till olika dieter och deras resultat.
Efter förlossningen gick jag faktiskt ner från 110,5KG till 95KG, men några månader av sängliggande och lite extra choklad som tröst fick vågen att snabbt stiga till gamla mått igen. Nyåret 2008 började jag med hjälp av ViktVäktarna ett hårt diet och träningsprogram, något som visserligen gav resultat i början, men så kom påsken och med den tappade jag bort all motivation och lust. Dessutom hade en välmenande hälsovårdare vänligt försökt pusha mej i rätt riktning ända sedan hon första gången träffade mej på hösten 2008. Trots hennes envisa försök att få mej motiverad till viktnedgång höll jag envist fast i mina extra kilon, jag hade försökt börja acceptera att jag är och förblir en tjockis :D Under sommaren 2008 smög sig kilona tillbaka och 1.1.2009 satt jag med en vikt på 114,3KG. Dags att börja göra något radikalt igen då. Men VAD? Helt omotiverad och med både barn och studier satte jag igång min viktresa.
Under nästan två veckor funderade jag och min sambo på olika sorters dieter, innan vi lite halvhjärtat bestämde oss för att än en gång pröva med ViktVäktarna. Lördagen blev invägninsdagen och ny vecka startar på måndagar. Eftersom jag har deltagit i ViktVäktarnas program tidigare så hade jag en hel del material, vi behövde alltså inte skaffa en massa nya häften och böcker. Första invägningen 12.1.2009 vägde jag 113,2KG, så 1,1KG mindre än 1.1.2009! JESS!
18.1.2009 110,7KG -3,6KG
24.1.2009 108,7KG -5,6KG
1.2.2009 107,5KG -6,8KG
7.2.2009 106,5KG -7,8KG
15.2.2009 105,9KG -8,4KG
21.2.2009 104,8KG -9,5KG
28.2.2009 104,0KG -10,3KG
7.3.2009 102,4KG -11,9KG
14.3.2009 101,7KG -12,6KG
21.3.2009 100,8KG -13,5KG
28.3.2009 99,9KG -14,4KG
Som ni märker så har det redan försvunnit en hel del kilon. När jag (ÄNTLIGEN) kom under 100KG, trots att det "bara" var 100g under 100KG, så firade jag med några äpplen och en joggingrunda. För övrigt har det dåligt med motion, om inte barnet varit sjukt så har jag varit sjuk eller haft mycket i skolan. Sambon och jag gjorde faktiskt ett träningsprogram som vi håller hårt fast vid (eller höll, det räckte med en host-och-nys-sjuka så brast det lite i fogarna med programmet). Vi har anmält oss till olika halvmaraton och meningen med träningsprogrammet (förutom att få en supersnygg tränad kropp ;) ) är att klara av dessa lopp under maxtid :)
I min blogg kommer jag att berätta hur det går med vikten, dela med mej av träningstips och mattips. Jag skriver för min egen skull, för att det är skönt att skriva av sej om sådant man funderar på. Det är mycket som finns i tankarna när man skall gå ner i vikt, man blir ju inte bara lättare utan man börjar ju se helt annorlunda ut också, och man känner sej helt konstig :)Kram på Er, Helena"

GAMMALT INLÄGG- ATT KOMMA UT UR SKÅPET

7 april 2009
"ATT KOMMA UT UR SKÅPET
Hej!
Att tala om sin vikt eller att fråga någon hur mycket han eller hon väger anses lite tabu. Åtminstone för de flesta av mina tjejkompisar. Jag har varit likadan i hela mitt liv, min vikt är någonting som jag helst inte talar om för någon. Min sambo råkade få veta min vikt på grund av att hälsovårdaren som skötte om mej under min graviditet försa sej ganska så rejält. Jag har faktiskt vägt mindre än min sambo när vi träffades för drygt 3 år sedan, men så med året som kom (ni vet mys hemma i soffan med film) så kom också kilona smygande. Sedan blev jag gravid och det blev som det blev. Men jag har alltid lyckats hålla mängden kilon hemligt, tills september 2007 just före vår son föddes. Under en vanligt uppföljning av graviditeten (i slutskedet) så frågade hälsovårdaren sin trogna vana hur mycket jag väger och eftersom jag inte gått upp alls sedan förra gången svarade jag "som förra gången" varpå hon tittar i kortet och utbrister högljutt "jaså då var det visst 111,2 då". Jag minns fortfarande ögonblicket när hon sa det och jag djupt generad smygkikar på min sambo för att se om han äcklas av alla kilon jag bär på mej. Han rörde inte en min. Händelsen bröt visserligen de flesta murar mellan oss, för nu visste han ju då också exakt hur mycket jag vägde, något som jag lyckats hålla hemligt i 1,5år nästan.
När jag började skolan i höstas hade vi en obligatorisk hälsokontroll och jag minns hur jag lyckades gå runt frågan om hur mycket jag väger. Det kändes helt enkelt för personligt och eftersom jag vet att jag väger (eller numera vägde) mycket så ville jag inte tala om det desto mer.
Att våga säga att man har problem med sin vikt och att våga erkänna hur mycket man väger är nästan som att komma ut ur skåpet. Man är delvis rädd för omgivningens attityder mot en och rädd för hur nära och kära skall behandla en om de vet exakt hur mycket man väger. Men vikten är egentligen bara siffror. Om någon är överviktig så ser man det nog, utan att personen dessutom måste berätta HUR överviktig han eller hon är. Jag ser ut som en flodhäst på jäsning på gamla foton, det är ganska så tydligt att där under kläderna finns en hel del bilringar som ligger och skvalpar. Jag behöver väl inte säga rakt ut då att jag sitter med en så och så stor övervikt? Det ser man ju redan? Jag har läst andras bloggar och blivit riktigt imponerad över hur öppna de varit om sin vikt innan och nu, och hur mycket de har delat med sej av tips, träning, foton från före och efter. Så jag bestämde mej för att också komma ut ur skåpet. Dessutom är ju den där vikten på 114,3KG redan glömd och gömd, jag väger ju faktiskt inte mera så mycket och det syns (säger sambon i alla fall :) ) Jag heter Helena och jag är överviktig. MEN jag har gått ner 15,4KG och väger under 100KG! Så där, då var det sagt :) Och att det känns bra :) Med mitt vårsnygga jag på 98,9KG ska jag snart ut på morgonpromenad med hunden och sedan ska jag städa lägenheten :) Kram på Er"

INTRODUKTION!

Go'kväll!

Det här är inte en viktblogg med en massa träningstips och tips på olika dieter. Det här är mitt sätt att konfrontera tankar om min viktnedgång, om mitt liv, om allting som är värt att nämnas :)

Min viktnedgång startade i januari 2009 och gick riktigt bra fram till sommaren/hösten 2009 då jag av nån oförklarlig anledning tyckte att det var okej med godis, choklad, pizza och läsk i ofantliga mängder. Visst, jag cyklade flera hundra kilometer under sommaren, men nu i höst har det inte blivit mycket annat än sittande på soffan än framför datorn, än framför TV-n.
Min startvikt låg på 114,3 KG, till mina 162cm. Jag lyckades gå ner till 94,0KG, men i och med hetsätandet har vikten sakta ökat.

Jag vet hur man ska göra för att gå ner i vikt, jag är gammal senior inom ViktVäktarna. Det brukar fungera bra de första 8 veckorna, sedan blir det så otroligt tråkigt att skriva upp allt man äter, så det börjar rent skita på sig :( Nu har jag tänkt prova den mest underskattade metoden av dem alla, nämligen jag ska inte banta! Jag ska inte köra med en diet och sedan falla tillbaka i mina ovanor. Jag ska inte köpa månadskort till ett gym och springa där 5 dagar i veckan (har provat det, blev bara slutkörd). Nej, jag ska helt enkelt äta vanlig, hemgjord mat, njuta av livet, inkludera motion och ta den här viktnedgången på allvar :) Med lite finsk sisu skall det nog gå vägen ;)

Min blogg skall förhoppningsvis bli mitt stöd i min kamp mot vikten, så ni som läser får gärna kommentera och peppa :)

Helena

PS. Jag kommer att föra över några inlägg från min gamla blogg... DS.