HUNGRIG VARG SÖKER ÖGONGODIS...

Fy äckel vad jag är hungrig. Har inte ätit ordentligt på flera dagar igen. Vi har absolut ingen mat hemma, what so ever. Varför går jag inte å handlar? Därför att jag helt enkelt inte orkar bära fullastade korgar och kassa med mitt finger. Plus att jag är rädd för att jag sa svimma i butiken av näringsbrist.

Hade lagat en sjuktgod wokgrönsaks fundering igår kväll, men som alltid i det här hushållet var det någon som viftade rakt i min mat, så dit for den...

Snart vet jag inte vad jag gör, äter hundens mat? Vi har inga kastruller, inga stepannor, inga bestick eller tallrikar och inga råvaror. Och ja, inga pengar heller. Så där har vi med andra ord ett ytterst lyckat recept på katastrof-middag. Nåja, hoppas att vi får inhandlat lite mat idag så jag inte behöver leva på Pedigree och tuggummi... :D Fast smal lär jag väl bli?

Tips på mat som inte behöver råvaror, bestick, tallrikar, stepannor eller kastruller för att tillagas? Ja inga pengar heller (eller möjligast lite)...? Tips tas gärna emot per kommentar eller mejl :D

HÖFTKVOTEN OM BAKFOTEN!?

Hejsan på er alla fina läsare (som kommenterar alltför sällan) ;) !

Jag har börjat morgonen med att försöka hitta ett jobb åt mej. Eller i alla fall en annan studieplats. Får se om jag får svar någonstans. Om inte så har jag mer tid än förra gången att ringa runt/mejla runt och kolla läget.

Ombads idag på viktklubbens hemsida (alltså inte Aftonbladets viktklubb, utan en annan som vi har här i Landet på andra sidan Pölen) att mäta min midja. Måttbandet stannade på 109cm. Jag har alltså tappat mer än 25cm från magen (nu talar vi alltså om "bilringen", inte midjan där det är som smalast. Utan min babymage, hängmagen, löddret...) Och på bara nån dag har jag tappat flera centimeter i magen, kan ju förstås ha att göra med vilken tid på dygnet man mäter sig, men det skiter jag i :) Jag är glad ändå! :)

I helgen har jag läst olika bloggar om viktnedgång, en tjej hade skrivit om höftkvoten. Jag tror (inte helt säker nu, så den som vet kommentera gärna!) att det är procent förhållandet mellan rumpan-stussen-höften och midjan. Tydligen ska detta mått inte överstiga 0,8 hos kvinnor. Blev lite ledsen, för jag var ju tvungen att räkna min egen höftkvot. Resultatet (räknat med de mått jag skrev ut här för någon dag sedan) blev hela : 1,01. Man räknar alltså midjemåttet dividerat med höftmåttet. Fast undrar om jag fått det om bakfoten? I alla fall är det första gången jag hör termen "höftkvoten"... Också ett nytt sätt att ta reda på om man platsar i kategorin "Normal" eller inte...

HÖFTKVOTS MÅTTEN:

1.1.2009: 1,08 verkligen inte bra!
24.4.2010: 1,01 så det har ju minskat med 0,07, men det är ändå på tok för högt!
IDAG 26.4.2010: 0,99!!! Hihi!!! Jag är under 1!!! :) Fatta vilken lycka!

Jag utmanar er alla som läser, mät er egna höftkvot. Ni behöver inte berätta resultatet :)

GRATTIS PAPPA!

Födelsedagar, bröllop och andra festliga högtider är inte direkt en bantares bästa vän eller hur? Jag har svårt att bara unna mej en liten tårtbit, speciellt om det finns massor olika sorter och allting ser jättegott ut...

Idag ska vi till mina föräldrar på kalas. Hoppas att dom har gjort nån fettfriare variant av födelsedagstårtan :) Om inte, hoppas jag drabbas av plötslig förnuftighet och kan motstå allt gottigt.

UPPDATERING HEMMA:

P.g.a olika orsaker blev det ingen mat och ingen tårta. Men vi fick en fin cykeltur med E och mina föräldrar :)
Min matdag var riktit kass igår, blev ingen ordentlig mat då jag somnade vid lunchtiden, och sedan var det dags att åka iväg. MEN, ingen tårta ;)

LITE STRATEGISKA MÅTT

MINA MÅTT: START 1.1.2009 NU 24.4.2010

1. Midja där jag är som smalast 115 88 -27cm
2. Midja över naveln där jag är som störst 135 113 -22cm
3. Rumpa 125 111 -14cm
4. Lår mitt på 69 53,5 -15,5
5. Knä 50 43 -7cm
6. Vaden ?närmare 50 40 -10cm
7. Armen 42 35 -7cm
8. Halsen 40+ 34 -6cm
9. Handleden 17,5 15 -2,5cm
10. Vristen över 25? 20cm -över5cm
11. Under brösten 100 89 -11cm
12. Över brösten 118 105 -13cm
13. KG 114,3kg 94,8kg -19,5kg!

135CENTIMETER HAR JAG TAPPAT HITTILS!!! OMG!!! :)

Tycker det är helt otroligt att det har försvunnit så otroligt många centimetrar!!! :) Liksom borta, gone, puts väck... :) Tycker det är bra att mäta sig på så många olika platser som möjligt eftersom man tappar vikt jämnt över hela kroppen och inte bra från midjan eller rumpan eller låren. Är bra att kunna jämföra sig själv före och efteråt :) Ja och nu så är ju 135cm räknat med bara en arm, ett ben osv :D

JAG ÄR INTE TJOCK IRL, BARA VIRTUELLT

Om det ändå vore så väl :)
Hittade en viktblogg idag, som tipsade om en sida där man kan skapa sin egna virtuella modell som har samma mått som man själv. Jag måste ju givetvis pröva på det för att se hur jag sett ut/ser ut :) Gå in HÄR för att göra er egna modell :)

Klicka på rutan så ser ni hur jag ser ut och hur jag (kanske) kommer att se ut är jag klar med viktresan :)
Gav en ganska bra bild av var jag befinner mej, även om modellen inte hade alla töjmärken, celluliter och lös hud...

JAG SKA MÅLA HELA VÄRLDEN!

Älskar att måla, rita, teckna, skapa konst, få göra saker med händerna :) Tänkte lägga upp lite bilder på mina alster efter allt äcklande i förra inlägget :D

Blyerts teckning av världens finaste unge :) Orkade inte göra håret klart...

En teckning av en random tjej, fast jag gjorde henne blond och inte brunett om orginalet :)

Fyllde i med akvarell, vet inte om jag förstörde den?

En målning jag gjorde åt mitt ex en gång för flera år sedan :) Gillar den :D Mamma fick köpa pizzakartonger för att jag skulle kunna måla av dem :D

Lite smycken jag gjort. Har nog en massa någonstans :D Min svärmor är en riktig konstnär när det gäller smycken, har fått en massa handgjorda, unika smycken av henne som hon själv har designat och gjort :)

Lite sådant. Har nog många fler, men orkar inte leta igenom datorn :D *laaat*

KLÅPERI! KÄNSLIGA LÄSARE VARNAS!

Blir ni lätt äcklade? Läs INTE vidare!

Vet ni vad jag lyckades med i helgen? Jo, jag kan berätta för er att det inkluderar en stor filékniv, en numera slängd ost och en "jävla massa blod" (för att citera Bert Ljung). Jag lyckades alltså skära mej i fingret med knivjäveln, fick åka till sjukhuset med mamma å pappa. Blodet bara rann och rann och jag tänkte att äh, vi åker hem nu, inte gör dom ändå någonting åt det här... Lite plåser och en smärtstillande ska väl till och med jag kunna fixa fram...

Sjuksköterskan fick äran att putsa min hand (som mer och mer började likna scener ur "Texas Chainsaw Massacre"). Fingret var oigenkänligt, sönderslamsad hud hängde brevid såret och såret hade svullit upp till en blodfylld sprängballong. Som sprack. Så sköterskan fick en varm dusch blod och vatten över sig (fick snällt gå och byta kläder), handfatet i korridoren såg ut som ett slakteri och patienterna i väntrummet fick stirrig blick och gröngulvit hudfärg... Najs...

Eftersom blodet inte slutade rinna så gick sköterskan efter en sönderstressad läkare som skulle kolla på fingret. Jag fick snällt lägga mej ner på ett operationsbord och höra att dom tänkte sy igen fingret. Vad säger man till det? Jaha, med rosa eller med grön tråd?

Läkaren stack bedövningsmedel i fingret och började sy. Han påstod att jag nog skulle känna av att han rörde i fingret, men det skulle inte göra ont. Yeah right!

Nu är det ju så här att bedövningsmedel och jag inte alltid går hand i hand. Ibland fungerar de, men det tar mycket längre innan de börjar verka än vad det sägs att de skal göra. T.ex vid en tandoperation så skulle medlet börja inverka efter 5 minuter, men först efter 15 minuter kände jag av att jag hade bedövning.

Epiduralen tog inte alls under förlossningen (jag fick 5 stycken plus en massa andra smärtstillande som inte tog), och bedövningen under kejsarsnittet tog inte som det skulle, dvs bedövningen skall kännas ända under brösten, min bedövning tog länge att komma igång OCH tog till ungefär naveln. Så det var nätt å jämt att dom fick operera mej.

Nåja, till saken, jag fick alltså 4 stygn i fingret, utan bedövning. Läkaren tackade mej för tålamod, antiskrik och lugnt beteende. Jag skyllde på att jag nog bara är så otroligt korkad att jag inte fattar att skrika, härja och hota när någon gör så jag har ont.

Nu sitter jag här då, helt handikappad och kan inte göra någonting. Vill ju fortsätta städa (det trodde ni inte eller hur?) men får ju ingenting gjort liksom. Eftersom man inte får väta ner såret så länge stygnen är i *SUCK*
Någon som har tips på vad en sjukling, som inte har ont annanstans än i handen (och röven efter allt stillasittande), kan göra?

SPEGEL, SPEGEL PÅ VÄGGEN DÄR...

... SÄG MEJ VEM SOM MEST VÄLTRÄNAD OCH VACKRAST PÅ INSIDAN ÄR!

Jag har funderat lite grann (okej, ska erkännas MYCKET) på träning, kondition, styrka, smalhet osv. Såntdär vanligt stuff som jag funderar mycket på speciellt under mina träningshysteri-perioder.

Tankarna kretsar lite kring samma tema som i förra inlägget, HUR vet man om man är vältränad? Gymporna jag går på är väldigt poppis bland tjejer i alla åldrar. Från 15-95år. Så ni kan ju gissa att storlekarna, konditionerna och utseenden varierar där efter. (Killar finns där mer sällan, men ibland så...)

Jag har trott att jag har varit tjock i nästan hela mitt liv. Jag föddes som en 2990grams bebis. Väldigt liten med andra ord. Växte snabbt och såg ut som en Michelin-gubbe. När jag var ungefär 4 år sa en nära släkting att jag var tjock, hade tjock mage osv. Sedan den dagen har jag haft ett dåligt förhållande till mat, träning, min kropp och andras attityder mot mej och mitt utseende. Det tragiska är att jag aldrig varit tjock. Ja, inte förrän jag blev gravid. Jag har varit smal, nästan anorektisk. I högstadiet vägde jag runt 50kg till mina 162cm. I gymnasiet runt 60kg. Efter gymnasiet tränade jag massor och vägde då 75kg, men var smal. Smal och vältränad. Jag bodde nästan på ett gym, var där 5-6 gånger i veckan, flera timmar åt gången. Sjukt, men sant. Idag väger jag 94,8kg, och tycker att jag är smal. I alla fall om man jämför med de 114,3kg jag vägde innan. 800gram ner, så väger jag samma som förra hösten då jag väger som minst. 6,8kg ner, så väger jag samma som innan jag blev gravid. Känns spännande.

För att återgå till träning och kondition, det är lustigt. Min startvikt nu var ju på 102kg men ändå var min kondition riktigt bra. Enligt http://www.kuntoplus.fi/ s konditionstest (spring en sträcka, ange tid och vikt och kolla graden av kondition) ligger jag på ett konditionsvärde som är normalt. Förra året platsade jag inte ens på allra sämsta plats i testet. Trots att jag väger lite mer än i höstas, så är min kondition avsevärt bättre. Jag orkar springa hårdare och jag orkar träna mer intensivt.
På gympan har vi smala tjejer som är riktigt vältränade med kondition to die for, å smala tjejer med absolut noll kondition. Vi har tjocka tjejer med superb kondis å tjocka tjejer med noll kondis. jag är hellre lite större, men med bra levnadsvanor och bra kondition, än smal och absolut noll kondition.

Man kan ha en kropp som säger att man tränar, fast man egentligen inte gör det. Liten fettprocent under huden gör att musklerna syns, alla människor har muskler, även om många inte "använder" dem. Insidan däremot ljuger aldrig. Du kan vara supersmal, men ändå ha åderförkalkningar, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar osv. Du kan vara tjock, men ändå ha superbra konditon, muskelstyrka och insida.

Låt er alltså inte luras av speglar eller klädstorlekar. Å känn er inte deppiga fastän ni kanske är störst på gympan, det betyder ingenting i längden. Huvudsaken är att ni fortsätter träna, äta nyttigt och leva hälsosamt :) Det där med att vara smal är bara en bonus :)

JAG ÄLSKAR ATT HA ONT!

Någonting som jag har saknat under mars-april är träningsvärk. Hur sjutton kan man sakna att ha ont i varenda en liten muskel i kroppen och varje liten tanke är en plåga?

Jo, därför att i min värld vet man att man har tränat ordentligt just OM man har träningsvärk. Men jag har inte haft det. Alls. Första veckan som inskriven gymmedlem gick jag på gympa 6 gånger under samma vecka. 6 GÅNGER! Å inte en enda gång hade ont i en endaste muskel. Jag kände av träningen ca 30 minuter efteråt, men sedan var det som bortblåst. Nästa morgon vaknade jag och undrade om jag bara drömt att jag tränat? Liksom musklerna betedde sig som efter en lugn, avkopplande sommarsemester. Helt slappa och nöjda med tillvaron.

Plånboken bekräftade att jag inte hade drömt.

Småningom slog det mej att jag kanske ska ta i hårdare under träningspassen, verkligen försöka ta ut mej. Så jag provade det då. Blev visserligen trött och sov mycket bättre, men inte fanken fick jag träningsvärk :D

Idag har jag då provat på mag-rump-träning. Hårt pass med min absoluta favorit ledare-Satu! :) <3 jag="stålkvinnan?">

Hur vet ni att nu har ni tränat tillräckligt?

APRIL APRIL...

... Å SNART VA DET MAJ!

Jessus va bra jag är på uppdateringar :D Snart börjar ni väl tro att jag inte går ner nånting alls, utan bara sitter å fläskar till mej i sängen. Tja, vem vet? ;)

Har haft fullt upp här hemma, städning, tvättning, diskning å så träning. Har några topp favoriter just nu; BodyCombat, Zumba och BodyPump. Fast den sistnämda har jag bara provat en gång. En effektiv gren, men jag vet inte om det är just det som jag letat efter. Skall precis just springa ner till gymmet och prova på ett pass med Vatsa-Peppu, dvs. mag-rump gympa. Blir kul :D Kanske jag kommer att få Jennifer Lopez ass och Arnold Schwarzeneggers mage? :)

Skriver mer snart!