Lördagen gick åt till att försöka ta det lugnt och städa och tvätta som vanligt (lite panik med träningskläderna dock, märkte där tre tiden på eftermiddagen att vi inte hade några träningskläder :D ) Bra planering ;)
A fick springa en sväng till affären och köpa ett par strumpor åt mej (blev likadana strumpor som jag testade under sommaren, billigt). Tvättade ett par korta korta tights, en träningstopp, midnattloppets t-skjorta, långkalsonger å långtröja åt mej, A hade träningskläder som han kunde använda. Vi hade lite problem med att veta vad vi skulle ha på oss, det var kallt ute men de officiella träningströjorna vi fick från loppet (som man MÅSTE ha på sig) var minimala i storleken, magtröjor/pygméetröjor, så vi måste ha något under. Jag hittade ett skidunderställ i A:s garderob som jag tog under. I mörkret såg det ut som att jag hade ett par väldigt sexiga svarta tights och inte långkalsonger med kortare shorts ovanpå ;) Ni ser ju bilden ;) Vilken entré jag måste ha gjort på tävlingsområdet xD
På morgonen märkte vi att varken Emil eller jag hade någon mössa (dom har alla försvunnit under sommaren). Vad gör man? Jo, man tar fram lite restgarn och lite annat garn och stickar en mössa åt Emil (den blåa med gula öronlappar å gult monster) och en mössa åt mej, med gula ränder :) Lite lagom retro sådär :) Ja, på bilden har Emil inte öronlappar, eftersom jag hade begränsat med tid så stickades öronlapparna dit först på söndagen. På lördagskvällen fick han nöja sig med endast mössan :D
Min retromössa som fick många att vända på huvudet under loppet :D Eller om det var min häftiga outfit överlag? :)Märkte senare att folk hade tagit till alla möjliga metoder för att hålla sig varma, så min långkalsongs outfit kanske blir mode så småningom? :D
Vi kom fram till tävlingsområdet ganska mycket i förtid och fick stå och hoppa tillsammans med några tusen andra tjejer och killar :) Vet inte vad som hände, men där och då så försvann min joggningslust helt och hållet. Blev nervös, trött, konstig i hela kroppen och fick världens sämsta attityd.
Kan ha varit att jag stötte på två personer jag helst bara vill glömma att jag någonsin känt, kan vara för att det var så kallt, kan vara för att det var så sent, kan vara för att jag plötsligt "måste" tävla mot A, kan ha varit vad som helst.
När startskottet gick försökte jag ignorera dålighetskänslorna och brände av i fullfart. 2,5 km avverkades på 15 minuter, vilket betyder ca 6 minuter per kilometer (var snabbare än A här!) men sen så kom första uppförsbacken och plötsligt blev allting väääldigt tungt. Saktade ner farten och blev omsprungen av flera (hade i början sprungit om från ca mitten av klungan till en av de främsta). Vid ca 4km var första vätskekontrollen och jag orkade till 5km på en dålig tid för mej, men helt okej tid annars, 41min. De sista 5 kilometrarna var som bly i hjärtat och sinnet och jag tog mej i mål på 1h 29 minuter, vilket är verkligen i sämsta laget för mej :( Men men, jag tog mej i mål, jag klarade av loppet och under 1:30 ;) A kom i mål på 59 minuter den skiten. Jag hade tänkt spöa honom big time, eftersom han inte tränat löpning nästan alls på ett år, men min attityd och ork tog slut och jag fick nöja mej med att spöa honom i 2,5 kilometer istället :D Bättre det än ingenting. Det som är skönt i alla fall är att jag inte har det minsta träningsvärk :) Fick lite ont i benet efter att Emil kört sina små tår i vaderna på mej :D Men annars ingenting :)
Om man bortser skithumöret så var det underbart! Bra musik längs vägen, härlig strandrutt så gått som hela vägen, man sprang förbi hamnar, stora, fina, gamla båtar/fartyg, hus, kyrkor... Vid ca 5km:s kontrollen var det lite disco-känsla. Blinkande ljus, pumpande musik och hejande folk :) I Obervatorieparken (väldigt brant uppförsbacke till toppen och likadant neråt) spelade ett gäng glada gubbar väldigt svängig musik. Hela nerförsbacken var kantad med marshaller (levande ljus) och hejande människor. Mitt i centrum i en park sprang man under ett tak av reflexer så det såg ut som stjärnhimmel och efter det möttes man av en medryckande sambaorkester med trummande killar och dansande samba-tjejer. Folk hade orkat komma ut och stod och hejade och peppade hela vägen :) Vid sista vätskekontrollen stod små barn och delade ut muggar med vatten till de tävlande :) Man blev lite aaaw i hjärtat och mitt dåliga humör försvann åtminstone för en stund.
Vet inte vad det är med tävlingars sista kilometer. Slår vad om att dom fuskar med första kilometer skylten (den kommer alltid nästan genast efter starten), kanske för att man ska tro att man är supersnabb och öka öka öka. Men mellan 9 och 10 kilometer var det minst 3 kilometer emellan ;) Hur jag än ökade så var sista kilometern seeeg :) Till slut var jag ändå framme, kunde pusta ut och vingla till bilen och fundera på ifall jag borde in på sjukhus och återställa vätskebalansen.
Tog en dusch hemma och svimmade nästan i badkaret, svarta fläckar dansade i ögonen och allt surrade och snurrade. Fick dock vinglat ner i sängen tillsammans med en flaska vatten och smärtstillande (hade migrän också på kommande så huvudet bultade). Vaknade på morgonen och hade inga känningar av loppet :) Söndagen tillbringades vilandes och med lite hälsosammare pizza :)
På söndagen (12.9) kommer jag att delta i halvmarathon om jag inte blir sjuk, har lite känningar i halsen och näsan. Försöker ignorera det nu, men om jag är sjuk på helgen så blir löpningen inte av :(
En annan grej, ni kanske har märkt att bloggen har varit väldigt dåligt uppdaterad på sistone, har haft MASSOR att göra, så jag har helt enkelt inte hunnit, men jag kämpar med maten varje dag :) Kommer inte att väga mej (officiellt) nu på ett par veckor, marathon-maten får vara lite extra kaloririk och jag kommer att gå upp några kilo nu medans jag laddat/laddar till Midnattsloppet och halvmarathon :/ Sen blir det vägning igen som vanligt :)
Ha en skön måndag allihopa! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar