Vet ni vad jag lyckades med i helgen? Jo, jag kan berätta för er att det inkluderar en stor filékniv, en numera slängd ost och en "jävla massa blod" (för att citera Bert Ljung). Jag lyckades alltså skära mej i fingret med knivjäveln, fick åka till sjukhuset med mamma å pappa. Blodet bara rann och rann och jag tänkte att äh, vi åker hem nu, inte gör dom ändå någonting åt det här... Lite plåser och en smärtstillande ska väl till och med jag kunna fixa fram...
Sjuksköterskan fick äran att putsa min hand (som mer och mer började likna scener ur "Texas Chainsaw Massacre"). Fingret var oigenkänligt, sönderslamsad hud hängde brevid såret och såret hade svullit upp till en blodfylld sprängballong. Som sprack. Så sköterskan fick en varm dusch blod och vatten över sig (fick snällt gå och byta kläder), handfatet i korridoren såg ut som ett slakteri och patienterna i väntrummet fick stirrig blick och gröngulvit hudfärg... Najs...
Eftersom blodet inte slutade rinna så gick sköterskan efter en sönderstressad läkare som skulle kolla på fingret. Jag fick snällt lägga mej ner på ett operationsbord och höra att dom tänkte sy igen fingret. Vad säger man till det? Jaha, med rosa eller med grön tråd?
Läkaren stack bedövningsmedel i fingret och började sy. Han påstod att jag nog skulle känna av att han rörde i fingret, men det skulle inte göra ont. Yeah right!
Nu är det ju så här att bedövningsmedel och jag inte alltid går hand i hand. Ibland fungerar de, men det tar mycket längre innan de börjar verka än vad det sägs att de skal göra. T.ex vid en tandoperation så skulle medlet börja inverka efter 5 minuter, men först efter 15 minuter kände jag av att jag hade bedövning.
Epiduralen tog inte alls under förlossningen (jag fick 5 stycken plus en massa andra smärtstillande som inte tog), och bedövningen under kejsarsnittet tog inte som det skulle, dvs bedövningen skall kännas ända under brösten, min bedövning tog länge att komma igång OCH tog till ungefär naveln. Så det var nätt å jämt att dom fick operera mej.
Nåja, till saken, jag fick alltså 4 stygn i fingret, utan bedövning. Läkaren tackade mej för tålamod, antiskrik och lugnt beteende. Jag skyllde på att jag nog bara är så otroligt korkad att jag inte fattar att skrika, härja och hota när någon gör så jag har ont.
Nu sitter jag här då, helt handikappad och kan inte göra någonting. Vill ju fortsätta städa (det trodde ni inte eller hur?) men får ju ingenting gjort liksom. Eftersom man inte får väta ner såret så länge stygnen är i *SUCK*
Någon som har tips på vad en sjukling, som inte har ont annanstans än i handen (och röven efter allt stillasittande), kan göra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar