Jag har funderat lite grann (okej, ska erkännas MYCKET) på träning, kondition, styrka, smalhet osv. Såntdär vanligt stuff som jag funderar mycket på speciellt under mina träningshysteri-perioder.
Tankarna kretsar lite kring samma tema som i förra inlägget, HUR vet man om man är vältränad? Gymporna jag går på är väldigt poppis bland tjejer i alla åldrar. Från 15-95år. Så ni kan ju gissa att storlekarna, konditionerna och utseenden varierar där efter. (Killar finns där mer sällan, men ibland så...)
Jag har trott att jag har varit tjock i nästan hela mitt liv. Jag föddes som en 2990grams bebis. Väldigt liten med andra ord. Växte snabbt och såg ut som en Michelin-gubbe. När jag var ungefär 4 år sa en nära släkting att jag var tjock, hade tjock mage osv. Sedan den dagen har jag haft ett dåligt förhållande till mat, träning, min kropp och andras attityder mot mej och mitt utseende. Det tragiska är att jag aldrig varit tjock. Ja, inte förrän jag blev gravid. Jag har varit smal, nästan anorektisk. I högstadiet vägde jag runt 50kg till mina 162cm. I gymnasiet runt 60kg. Efter gymnasiet tränade jag massor och vägde då 75kg, men var smal. Smal och vältränad. Jag bodde nästan på ett gym, var där 5-6 gånger i veckan, flera timmar åt gången. Sjukt, men sant. Idag väger jag 94,8kg, och tycker att jag är smal. I alla fall om man jämför med de 114,3kg jag vägde innan. 800gram ner, så väger jag samma som förra hösten då jag väger som minst. 6,8kg ner, så väger jag samma som innan jag blev gravid. Känns spännande.
För att återgå till träning och kondition, det är lustigt. Min startvikt nu var ju på 102kg men ändå var min kondition riktigt bra. Enligt http://www.kuntoplus.fi/ s konditionstest (spring en sträcka, ange tid och vikt och kolla graden av kondition) ligger jag på ett konditionsvärde som är normalt. Förra året platsade jag inte ens på allra sämsta plats i testet. Trots att jag väger lite mer än i höstas, så är min kondition avsevärt bättre. Jag orkar springa hårdare och jag orkar träna mer intensivt.
På gympan har vi smala tjejer som är riktigt vältränade med kondition to die for, å smala tjejer med absolut noll kondition. Vi har tjocka tjejer med superb kondis å tjocka tjejer med noll kondis. jag är hellre lite större, men med bra levnadsvanor och bra kondition, än smal och absolut noll kondition.
Man kan ha en kropp som säger att man tränar, fast man egentligen inte gör det. Liten fettprocent under huden gör att musklerna syns, alla människor har muskler, även om många inte "använder" dem. Insidan däremot ljuger aldrig. Du kan vara supersmal, men ändå ha åderförkalkningar, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar osv. Du kan vara tjock, men ändå ha superbra konditon, muskelstyrka och insida.
Låt er alltså inte luras av speglar eller klädstorlekar. Å känn er inte deppiga fastän ni kanske är störst på gympan, det betyder ingenting i längden. Huvudsaken är att ni fortsätter träna, äta nyttigt och leva hälsosamt :) Det där med att vara smal är bara en bonus :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar