Har märkt att många som försöker gå ner i vikt skyr "fetto-dagar" och får skuldkänslor och ångest över mat/godis som ätits upp (när jag säger godis tänker jag alltid på sånadär hårda karameller, fast jag menar allt som kan klassas som gott, chips, pizza, burgare, karameller...)
Fetto-dagar är bra av många olika orsaker, inte minst för att det ibland i "bantningsprocessen" är roligt att tugga på annat än salladsblad och selleri.
När man startar en viktnedgång så brukar man ofta välja att låta bli chips, godis, läsk, snabbmat osv. För en liten del av alla vikt-kämpar så fungerar det att helt och hållet låta bli onyttigheter, för andra så brakar löftet om att inte äta onyttigheter.
Ett snedsteg nu som då hör till utvecklingsprocessen tycker jag, man lär sig av sina misstag. Ex. vi har godisdag på fredagar, lagom sådär efter jobbet/skola/dagis och lite "lyxigt" (varför ska onyttigheter klassas som lyxigheter???) inför helgen. Ibland består godiset av en liten 75g påse som vi alla delar, det blir inte mycket godis per man, men ibland så trillar vi rejält i fällan (såsom förra veckans lördag). Vad lärde jag mej av förra lördagens snedsteg? Jo, att jag helt enkelt inte mår bra av sånadär mängder socker, salt, fett och skräp. Det hade räckt med en beståndsdel av matkavalkaden vi åt. Nu vet jag att på fredagen klarar jag mej utmärkt med en liten minipåse godis och längtar inte ens efter det särskilt mycket :)
Att tillåta eller förbjuda?
Att leva efter mottot: "man kan äta allt, men inte alltid" tycker jag att verkar vara ett ganska idealistiskt tillstånd. Att sätta gränser, men också att unna sig om man verkligen är sugen.
När vi människor längtar efter nån speciell mat/onyttighet, så kan det faktiskt ligga mer bakom det än bara sug efter t.ex. socker.
När kroppen skriker efter ex. bananer, så behöver det inte betyda att vi håller på att förvandlas till apor, det kan vara att man har brist på mineraler osv. Är man sugen på chips kan det också betyda att man har mineral och saltbrist. Så bli inte arga på er själva om ni plötsligt får grym lust att proppa i er chips, bananer, saft osv. Kolla istället upp om ni faktiskt har nån brist och borde äta vitaminer och mineraler som tillskott. Speciellt ni som tränar mycket!
Snedsteg gör att:
1. man lär sig, kan jag eller kan jag inte äta en massa onyttigheter. Vad är konsekvenserna?
2. vad man egentligen är sugen på.
3. välja ut precis exakt det man egentligen vill ha. Vill du inte ha nånting på godisdagen, köp inget!
4. man lär sig att det är mänskligt att fela ibland. Man behöver inte bli bestraffad för en chokladkaka.
5. man kanske märker att det finns något annat bakom begäret.
Absolut skall nyttiga vanor betyda att just äta nyttiga hälsosamma saker och att motionera regelbundet. Men man behöver inte vara tråkig trots att man är nyttig. Lite vin då och då, lite onyttig mat då och då gör att det i slutändan inte är någonting man direkt VILL HA. När jag försökte banta för nåt år sedan, så åt jag inget godis/choklad på enmånad och ingen pizza/hamburgare på ett halvår. Tills vi en kväll inte hann till affären och var på väg 450km norrut. Vi var alltså tvungna att stanna vid en pizzeria och köpa mat. Den där ena pizzan, som var min första på ett halvår, gjorde att min godisspärr försvann. "Men jag har ju redan ätit en, så vi kan väl ta en pizza igen..." Ja, det ledde till att jag plötsligt stod där i badrummet, rivandes i mina valkar och stirrandes på vågen, nästan 115kg tung.
När jag under följande viktprocess tillåt mej själv att äta det jag ville, men under rimliga gränser, kändes plötsligt pizza&C:o inte alls så lockande. Det var ju inte förbjudet, så jag hade kunnat äta det varje dag (om ekonomin hade varit med på noterna), men jag ville inte.
Vi vill vara lite förbjudna ibland, äta vår chokladkaka i smyg på toaletten, beställa hämtmat hem där ingen känner igen oss, inte ens spegelbilden. Men det är det som är det dumma. Det man äter i hemlighet räknas inte, förrän det sitter på magen, brösten, armar, rumpa, lår och höfter. Och på samvetet och på självkänslan.
Så, gott folk, HA fetto-dagar ibland om ni känner för det, och var öppna med det. Det tog mej några år att förklara åt min kära, smala, mamma att jag också FÅR äta onyttigt ibland, så länge som jag inte gör det varje dag och så länge som jag tränar där emellan pizzkartongerna, så länge får jag också ha mina fetto-dagar :)
Jag har märkt att nu när jag får äta mörkchoklad varje kväll, så vill jag inte ens ha det varje dag. Kanske ni har märkt att det ibland faktiskt är chokladFRIA dagar här på bloggen ;) Men det är just för att jag får äta det, så det är inte så spännande. Jag behöver inte planera världens operation-hämta-choklad-och-gömma-det-i-en-låda-som-ingen-nånsin-kollar-i grej, utan jag går och köper min lilla 50g:s kaka och kommer hem och är nöjd :)
Ha det gött!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar