Linnea skrev:
Jag tycker din utmaning med att springa 100 km är fantastisk! Längtar tills jag kan gå och köpa ett par löparskor och ge det hela ett försök själv. Men jag får nog sätta upp som mål att klara en halvtimme till att börja med... :)Hur lång tid tog det för dig när du började springa tills du kommit igång och det blev rutin liksom?
SVAR:
Tack så jätte mycket för kommentaren, blev riktigt varm och peppad! :)
Våren 2008 började jag simma 3 gånger i veckan och gick ner från 110,5kg till 100kg. Joggade lite smått på sommaren och på hösten sprang (läs: kröp, grät, stånkade, haltade, promenerade) jag igenom mitt första halvmaraton. Efter den pärsen var benen helt slut och sönder i flera månader (dåliga skor och extrem belastning på kroppen under 4 timmar i varierande terräng gjorde sig påminda). Jag höll ingen koll på vad jag åt under hösten och i januari 2009 landade vikten på 114,3kg. Min kondition var på noll, och det var bara att acceptera att med den massan och med den konditionen jag hade då (eller snarare brist på konditionen) så fick jag börja om helt och hållet.
Först lade vi om kosten och började äta nyttigare. Det fick mej att tappa ungefär 10kg. Sakta men säkert började vi promenera på morgonen före frukosten och det tog bort ytterligare 5kg. Vi hittade ett lär-dej-springa-med-dessa-steg schema i en tidning och gjorde ett försök. I mars 2009 tog jag mina första darrande jogging steg och klarade hela 100 meter innan väggen slog emot och svetten sved i ögonen.
Med lite jävlar anamma och powerwalks i allt snabbare tempo så klarade jag av att jogga min första kilometer ganska snabbt efter att vi börjat med träningsschemat. I juni 2009 joggade jag (väldigt långsamt men ändå) ett 5km:s lopp (joggade kanske 3,5km och promenerade resten). Sommaren som följde så cyklade jag bara, joggade inget alls, på hösten joggade jag ett par gånger innan halvmaraton.
I september 2009 sprang jag för första gången i mitt liv ett helt halvmaraton, med paus endast vid drickskontrollerna. Då hade jag gått ner över 20kg så kroppen tyckte det var lätt att springa med så "lite" massa :D Jag tillät mej att promenera flera gånger, men kroppen vägrade sakta ner, så hjärnan fick bara lyda och skumpa vidare :D (det hjälpte mej att tänka att jag FÅR gå om jag vill, att jag inte BEHÖVER springa. Det gjorde att jag ville visa att jag minsann KAN jag också :)
Efter halvmaraton var jag noga med att inte sluta träna, vi trappade ner på tempot eftersom det blev vinter och halt, men fortsatte att promenera mycket (tyvärr åt vi en hel del godis också...)
I januari detta år (2010) fick jag ett ryck och började så smått jogga igen/powerwalka. Först sprang jag i snöstorm med barnvagn ca 1 km och märkte att det gick ju bra, sedan med hunden ca 3 km och det gick också bra, så successivt har jag ökat tempot och/eller sträckan :)
När det känns som jobbigast gäller det att sparka sig i baken! :) Mitt mantra jag kör med när de börjar svida i benen eller sinnet är att tänka så här: "om du klara det till nästa lyktstolpe/träd/parkerade bil/hus/buske/övergångsställe... så får du promenera sedan. Men du måste bara springa dit, om du inte springer dit så måste du springa ett extra varv..." när man väl är framme vid sin målstolpe så kanske man märker att man inte ens måste stanna, utan kan fortsätta till följande stolpe och plötsligt så har man faktiskt sprungit hela rundan :)
Det tog inte så länge andra gången för kroppen att minnas hur man sätter ena foten framför den andra, trots att jag inte sprungit på ett par månader och gått upp ca 10kg i vikt mellan september och januari.
Alla kroppar är olika och för en del som har naturliga löparkroppar så kommer utvecklingen att ske snabbt. A t.ex har lite av en sprinter kropp och blir snabbt bra på att springa korta, snabba sträckor. Medan jag har mer uthållighet men är massor massor långsammare :) Börja långsamt, ge inte upp och om ni har barn, skaffa en barnvagn som är terräng-vänlig så kan ni jogga sakta också med babyn i :) (Lidl hade en jätte bra jogger-vagn för 129€. Den är verkligen toppen om man vill jogga men måste ha barnet med sig!)
Mitt tips till alla som funderar på att börja löpträning:
1. Skaffa bra skor, de får kosta. Det blir i längden billigare med bra skor än med dyra sjukhusräkningar!
2. Ha bra musik om ni känner er okoncentrerade av att bara lyssna på fåglar, vinden och bilar.
3. Skaffa bra joggingkläder. Det ska vara bra BH för tjejer så inte brösten blir ömma och hoppar i vägen, bra tröja som sitter bra och inte skaver eller blir genomvåt. Bra byxor som inte skär in i ljumskarna eller blir genomvåta och kalla. Alla kläder ska absorbera svett, sitta nära kroppen så dom inte fladdrar i vägen och hålla er varma.
4. Reflexväst om ni springer i mörker eller på vintern.
5. Följ något löpträningsprogram om ni är osäkra på hur ni ska gå till väga för att börja. Det brukar finnas bra program för nybörjare och längre hunna.
6. Gå på känsla och lyssna på er egna kropp! Om det står i programmet att ni ska jogga i 5 minuter och ni känner efter 2 minuter att det skiter på sig, sakta ner! Ni kommer att jogga 5 minuter förr eller senare! Om 5 minuter känns ynkligt, öka!
7. Variera terrängen. Prova asfalt, skogsstigar, sandvägar, gräskullar och se efter vad som är er grej. Olika vägunderlag och höjdskillnader tränar olika muskler i benen och rumpan.
8. Gillar ni att träna i grupp? Hör efter om det finns nån som är villig att följa med ut och springa. Annars kan ni ha följetåg i form av kompis på cykel eller rollerblades eller husdjur som gillar att vara ute :)
9. Kom ihåg stretching, vätska och vilodagar!
10. Om utelöpning känns skrämmande innan ni fått in rutinen, spring på löpbandet på gymmet! Ni kan öka eller sänka hastigheten, kolla på TV och ser exakt hur mycket ni har sprungit :)
LYCKA TILL!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar